Tindra Sundqvist kör skogsmaskin för Holmen i skogarna utanför Umeå. I laget växlar de genom att köra skördare och skotare. För henne är jobbet en kombination av frihet, natur och maskiner – men som kvinna i ett mansdominerat yrke möter hon också förvånade reaktioner. Nu vill hon se fler kvinnor i skogen.
Tindras intresse för skogen väcktes tidigt. Skogsbruket har varit aktuellt i hennes släkt i flera generationer. Naturen, maskinerna och möjligheten att arbeta utomhus lockade redan under uppväxten, och när hennes bror började arbeta i skogen följde hon ofta med honom till jobbet, vilket blev en naturlig övergång till yrket. I dag är Tindra 23 år och har arbetat som skogsmaskinförare på Holmen Skog i fyra år.
På fritiden är det framför allt hästar som gäller. Tindra tränar och tävlar i hoppning, på hösten blir det också jakt, främst älg och björn. Tillsammans med sin pappa ingår hon i ett jaktlag i Fredrika, där hon jagar med deras gemsamma hund.
Tindra utbildade sig på naturbruksprogrammet på Liljaskolan i Vännäs, med skogsinriktning mot maskinkörning. Under utbildningen gjorde Tindra praktik på Holmen Skog, både under andra och tredje året på gymnasiet. Hon fick också möjlighet att arbeta extra innan hon tog studenten.
– Jag fick möjligheten att visa Holmen vad jag kunde under praktiken och fick ett jobberbjudande några månader innan studenten, säger Tindra Sundqvist.
I dag ingår hon i Holmens egna maskinlag och kör både skördare och skotare. Arbetet sker tillsammans med två kollegor och de turas om mellan maskinerna. Tindra berättar att hon trivs väldigt bra i teamet och framför allt uppskattar sina kollegor och den gemenskap som finns på arbetsplatsen.
Friheten, naturen och maskinerna
Tindra berättar att hon alltid har tyckt om naturen och maskiner, ju mer det lever om desto bättre. Det som Tindra uppskattar mest med yrket är friheten, det egna ansvaret och möjligheten att vara ute i naturen.
– Det är jätteroligt att köra maskin. Det är mycket frihet, och så får jag vara ute i naturen, man får se grejer och vara på ställen som man annars aldrig skulle varit på. Ibland har man jättefin utsikt om man är uppe på ett berg och kör. Det tycker jag är jättekul, då blir man lite gladare de dagarna man är där, säger hon.
Tindra upplever inte själv att hon behandlas annorlunda på sin arbetsplats för att hon är kvinna. Hon berättar att majoriteten av de hon möter har ett väldigt trevligt bemötande. Under studietiden var hon en av fyra tjejer, i en klass på nio elever och hon beskriver utbildningen som problemfri ur ett jämställdhetsperspektiv.
I mötet med människor utanför arbetslaget kan hon däremot märka att hennes yrkesval väcker förvåning.
– Folk brukar oftast bli chockade, speciellt gubbar som äger skogen som man är och kör i. Då tar de hellre kontakt med mina manliga kollegor, än att prata med mig, säger Tindra.
Vid ett tillfälle vid en slutavverkning hade Tindra bytt kedja på aggregatet när en markägare blev särskilt imponerad av att hon kunde göra det själv. Tindra själv ser däremot inte varför det skulle vara märkvärdigt.
– Jag brukar mest skratta och säga ”Så svårt är det inte”. För mig är det bara ett jobb, det är ju min vardag. Jag tycker inte att det är så märkvärdigt egentligen.
”Jag trodde att det var fler”
När hon får höra att bara omkring tre procent av maskinförarna i Sverige är kvinnor blir hon däremot förvånad.
– Jag är ändå lite chockad för jag trodde att det var fler. Jag trodde i alla fall att det var tio procent. Man får höra från skolor att det är så himla många tjejer som har sökt, och att det är så många tjejer som går linjen. Men vad händer då efter studenten? Då är det ju som att ingen fortsätter, säger Tindra.
En förklaring till det låga antalet kvinnor inom yrket tror hon beror på arbetstiderna. Natt och kvällskörning med skiftarbete tror hon att fler kan se som problematiskt och tycka är jobbigt.
Att köra skogsmaskin är inte bara att sitta i en bekväm hytt. När något går sönder behöver föraren kunna kliva ur och lösa problemet. För Tindra är den största fysiska utmaningen när hängslangen på skördarkranen behöver bytas.
– Ibland är man ju inte tillräckligt stark skulle jag säga. Om det är en hängslang som har farit och jag måste byta den så är jag ju oftast för svag. Då får jag stå och böka väldigt mycket tills jag får upp den, säger hon.
Men oftast löser hon det själv, även om det ibland krävs lite hjälp från kollegorna.
– Är man tillräckligt envis så går det ju. Jag får oftast ordning på det själv, men ibland när det sitter som berget har mina kollegor behövt hjälpa mig, säger Tindra.
I övrigt tycker Tindra att arbetsmiljön fungerar bra. Kläder och stol går att anpassa och hon upplever inte att maskinerna är ett problem utifrån hennes kroppstyp.
Mer synlighet kan locka fler kvinnor in i branschen
När Tindra funderar på vad branschen kan göra för att fler kvinnor ska söka sig till yrket återkommer hon till en sak: att visa hur jobbet faktiskt ser ut. Hon tror att sociala medier kan vara ett viktigt verktyg, särskilt för att nå yngre blivande maskinförare.
– Företagen måste visa att det finns tjejer som kör maskin, särskilt via sociala medier, säger hon.
Hon ser också en skillnad mellan skogsmaskinsbranschen och transportsektorn där det skett en del förändringar, där 20 procent inom transportsektorn är kvinnor.
– Jag tror att det är fler kvinnor inom transport för att företagen pratar om det och visar upp det mer. De lägger upp mer på sociala medier och visar upp fler kvinnor vilket jag tänker lockar yngre och får dom att våga söka sig dit, säger Tindra.
Att få känna sig som en del av laget
För att skapa en inkluderande arbetsplats tror Tindra inte bara på stora satsningar. Även de små sakerna i vardagen spelar roll.
På hennes arbetsplats äter kollegorna alltid lunch tillsammans och tar kaffe både på för- och eftermiddagen. Det är en självklar del av arbetsdagen, och något hon tror kan göra stor skillnad för den som är ny eller känner sig som en minoritet.
– Gemensamma luncher och fikaraster tycker jag är väldigt viktigt, man lär känna varandra och då blir man lite mer inkluderad tror jag också som tjej. Man blir inte lämnad utanför på samma sätt, jag tror det är väldigt viktigt med lite fikakultur, säger hon.
Fikastunderna blir också ett sätt att samarbeta och planera arbetet tillsammans. Och även om hon gärna ser fler kvinnor i skogen är hennes egen syn på yrket fortfarande enkel: Det är ett roligt, fritt och ibland fysiskt krävande jobb – men framför allt ett jobb som hon trivs med.
– Jag tycker såklart att fler tjejer ska börja köra maskin, det är ett fantastiskt jobb och jag skulle säga att alla klarar det. Så komplicerat är det inte, säger Tindra.
Enligt Tindras chef handlar det om att skapa en arbetsplats där alla får möjlighet att trivas och utvecklas.
– För att fler kvinnor ska söka sig till branschen är det viktigt att vi har en arbetsplats som är inkluderande och där alla ges möjligheten att trivas och utvecklas. Det innefattar allt från arbetsmiljö och säkerhetsarbete till kultur och arbetsklimat. Det ska finnas lika förutsättningar att lyckas inom yrket för både kvinnor och män, säger Erik Näsmark, chef egna lag på Holmen Skog.