My Pahlberg kör skogsmaskin för Backlunds Skog och trivs bäst när arbetsdagarna är varierande och hon får lösa problem som uppstår längs vägen. Samtidigt finns det fortfarande delar av branschen som behöver utvecklas för att skapa bättre förutsättningar för fler. För henne är det självklart att kvinnor och män ska ha samma villkor.
För My har maskiner alltid varit en självklar del av vardagen. På fritiden kör hon gärna cross, snöskoter, bil och traktor. När hon inte sitter bakom ratten odlar hon potatis, tomater och blommor. Att hon skulle hamna bakom spakarna på en skogsmaskin var därför kanske inte så överraskande.
– Jag tycker om att köra allting som har med motorer att göra. Så det vart ganska naturligt att börja köra skogsmaskin, säger My Pahlberg.
My är 24 år och gick Naturbruksgymnasiet i Vännäs. Under de senaste sex åren har hon arbetat på Backlunds Skog, där hon framför allt kör skotare, och ibland skördare. Framöver kommer det att bli ännu mer körning i skördare. Men kopplingen till arbetsplatsen går längre tillbaka än så. My har i princip vuxit upp med skogsmaskiner.
– Jag har varit med i skogen ända sedan jag var fyra–fem år gammal. Min låtsaspappa har jobbat på Backlunds skog sedan 2006, sen råkade jag haka på, säger My.
Frihet under ansvar
Det som lockar med yrket för My är framför allt variationen. Ingen arbetsdag är den andra lik, och arbetet innebär en ständig närvaro ute i skogen i stället för ett stillasittande kontorsjobb. Samtidigt är det ett arbete där saker inte alltid går enligt plan och kan vara utmanande. Maskiner kan gå sönder och ibland kan man köra fast, vilket innebär att man behöver vara lösningsorienterad.
För henne är just problemlösningen en del av det som gör arbetet roligt. Det finns en frihet i att själv kunna hantera arbetsdagen och lösa de utmaningar som dyker upp längs vägen. Kombinationen av ansvar, variation och möjligheten att arbeta på sitt eget sätt är en anledning till att My trivs med yrket.
– Det bästa med mitt jobb är friheten under ansvar och att själv få fatta beslut, säger hon.
My trivs med jobbet och har inte upplevt några större problem med jargong eller bemötande på sin arbetsplats, trots att hon är den enda kvinnan i teamet. Hon berättar även att kontakten med markägare och virkesköpare brukar fungera bra. Men ibland väcker det förvåning när de kommer ut och upptäcker att det är en kvinna som sitter bakom spakarna.
– De kan bli fascinerade när de kommer ut och ser att det är en tjej som kör och tycker att det är kul. Annars brukar de inte göra någon större skillnad, säger My.
En arbetsmiljö som inte är anpassad för alla
Däremot finns det praktiska delar i arbetsmiljön som fortfarande inte är särskilt anpassade för kvinnor. Arbetskläderna är ett exempel. På arbetsplatsen saknas det byxor som är anpassade för kvinnor och sortimentet består främst av herrkläder och herrstorlekar. Därför använder hon i stället sina egna arbetskläder.
– Där vi beställer arbetskläder finns det inga byxor som är anpassade för kvinnor. För det standardmärke som ofta används finns bara herrkläder och herrstorlekar i sortimentet, säger hon.
Även maskinens stol är ett område där My ser behov av bättre anpassning. Många av de stolar som används i arbetsmaskiner har traditionellt utvecklats utifrån männens fysiska förutsättningar, vilket gör att dem är mindre anpassade för kvinnor. My upplever själv vissa problem när hon arbetar i maskinen. För den som har kortare ben eller har andra proportioner kan det därför vara svårt att få till en bekväm och ergonomisk arbetsställning.
– Om man inte har så långa ben så blir stolen väldigt hög, jag har lite problem med det faktiskt och då är jag ändå ganska lång. Även armstöden är svåra att justera så att det passar mig. Jag har dem alltid så långt bak som det går, men jag hamnar ändå för långt fram, säger My.
”Det ska vara lika för alla”
My beskriver jämställdhet främst utifrån principen om likabehandling, där samma förväntningar och villkor ska gälla för kvinnor och män. Hon upplever att kvinnor ibland kan få mer hjälp eller beröm än män för samma arbetsinsats, vilket hon menar kan skapa en obalans i arbetsgruppen. Samtidigt betonar hon att den som behöver hjälp också ska kunna be om det.
– Det ska vara lika för alla. Det ska vara lika både mellan tjejer och killar oavsett, säger My.
Samma princip återkommer när hon jämför arbetsplatsen med ansvarsfördelningen i hemmet. Genom exemplet med disk och dammsugning beskriver hon jämställdhet som en fråga om att dela ansvar och arbetsuppgifter på ett likvärdigt sätt.
– Det är ju samma sak hemma, ska någon diska och göra det, då får den andra dammsuga. Det ska ju vara lika på jobbet, säger hon.
Synas och höras där unga finns
My upplever att utvecklingen går åt rätt håll och att allt fler tjejer söker sig till skogsbranschen. Hon märker det inte minst bland yngre, där det i dag är vanligt att se tjejer på naturbruksutbildningarna. Som exempel lyfter hon Liljaskolans naturbrukslinje, där en avgångsklass ca fyra år efter att hon själv gick ut, hade en klass på omkring 14 tjejer och fyra killar.
En viktig del i utvecklingen tror hon är att få tjejer att tidigt få möjlighet att upptäcka yrket. När hon själv gick på skolan arrangerades särskilda tjejkvällar för elever från högstadiet, där fick de prova simulatorer och testa mindre maskiner. Att få prova på och se vad jobbet faktiskt innebär kan sänka tröskeln för den som är nyfiken men som kanske inte vågar ta steget.
När hon får frågan om hur branschen kan bli bättre på att locka fler kvinnor återkommer hon till något hon själv sett fungera: att synas, låta fler prova och visa hur yrket faktiskt ser ut. För att nå den yngre målgruppen är det särskilt en kanal hon pekar ut:
– Det är ju att synas och höras på sociala medier, och visa att tjejer kan jobba i skogen och att det inte finns några begränsningar, säger My.
För My handlar det i slutändan om att göra skogsyrket mer synligt och lättare att upptäcka för den som är nyfiken. Genom att visa vardagen i skogen, låta fler prova på och finnas där unga faktiskt finns hoppas hon att fler tjejer ska få upp ögonen för möjligheterna inom branschen.
Mys chef betonar samtidigt vikten av att skapa en arbetsplats där alla känner sig inkluderade.
– Det är oerhört viktigt att vara en lyhörd och attraktiv arbetsgivare för att alla medarbetare ska vara nöjda och känna sig inkluderade. Idag är det mindre kvinnor än män som söker tjänster som skogsmaskinförare, vilket jag tycker är synd. Vi ser gärna fler kvinnor i branschen, det är alldeles för lite kvinnor idag och alla arbetsplatser mår bra av en mix, säger Torbjörn Backlund, chef på Backlunds Skog.