För Lisa Rydstedt var skogsmaskinyrket egentligen plan B – men ett beslut hon i dag är väldigt glad över. Som skotarförare på Västansjö Skogstjänst trivs hon med friheten, problemlösningen och vardagen ute i skogen. Nu vill både Lisa och hennes arbetsgivare se fler kvinnor i branschen och betonar vikten av en inkluderande arbetsmiljö där alla blir respekterade och får vara sig själva.
Lisa älskar att spendera sin tid i naturen och skogen är en självklar del av livet. När hon inte arbetar som skotarförare på Västansjö Skogstjänst renoverar hon huset tillsammans med sin sambo, hon har ett stort intresse för hästar och hundar och ger sig gärna ut i skogen för att jaga, fjällvandra eller åka husvagnsturer.
Vägen till skogsmaskinyrket började på Liljaskolan vuxenutbildning med inriktning mot skogsmaskinsförare. Idag är Lisa 25 år och har 5 års erfarenhet från skogsbranschen. Att hon skulle hamna i skogen var inte helt självklart från början, egentligen var planen att ta lastbilskort och köra lastbil. Skogsmaskinsyrket blev plan B, och det visade sig bli ett mycket bra val.
– Jag var så himla intresserad av att köra lastbil och ta lastbilskortet. Egentligen så var att köra skogsmaskin plan B, så jag valde den utbildningen för att få jobb fortare, det är det bästa beslutet jag har tagit tror jag, säger Lisa.
Friheten och problemlösningen lockar
Som skotarförare uppskattar Lisa framför allt friheten i arbetet och möjligheten att vara ute i skogen. Att arbeta självständigt passar henne, och hon gillar också att behöva lösa de problem som kan uppstå längs vägen.
För Lisa är det viktigt att vara självgående och klara sig på egen hand och våga ta sig an nya utmaningar. Det viktiga är att inte vara rädd för att prova och känna sig trygg i sin egen förmåga.
– Det är inte de lättaste problemen man möter så när man själv löser det så känner man att det var bra gjort. Det boostar självförtroendet att känna att jag faktiskt kan, säger Lisa.
När Lisa får höra att endast tre procent av maskinförarna i Sverige är kvinnor blir hennes reaktion stark.
– Det är ju helt vansinne, vi måste bli fler. Tre procent är ju ingenting, säger hon.
Lisa tror att en del av förklaringen att siffran är låg är för att många tjejer faktiskt är intresserade av skogsmaskinyrket, men att steget in i en mansdominerad bransch kan kännas stort.
Att vara en av få tjejer kan innebära en oro för att inte passa in, bli annorlunda bemött eller behöva bevisa sin kompetens i högre grad än sina manliga kollegor. Det kan vara svårt att veta om man kommer att passa in i en bransch där de flesta har en annan bakgrund och där gamla föreställningar om vem som passar för yrket fortfarande kan finnas kvar. På så sätt handlar vägen in i yrket inte bara om intresse eller kompetens, utan också om vilka förutsättningar som finns för att känna sig välkommen, inkluderad och som en självklar del av arbetslaget.
Arbetsgivarna har därför en viktig roll i att skapa en trygg och inkluderande arbetsmiljö där alla känner sig välkomna, blir respekterade och får möjlighet att utvecklas utan att behöva förändra vilka de är för att passa in.
– Jag tror att det är många som vill men inte törs och att det är en mansdominerad bransch. Men jag tror att det finns många kvinnor där ute som verkligen skulle vilja jobba som skogsmaskinsförare, säger Lisa.
Att ta steget in i en mansdominerad bransch kan vara en utmaning, att få fler tjejer att söka sig till yrket är bara en del av arbetet. Forskning visar att kvinnor i mansdominerade miljöer kan möta hinder som påverkar både trivsel och möjligheten att stanna kvar. För branschen handlar jämställdhetsarbete därför inte bara om att bredda rekryteringen, utan också om att skapa arbetsplatser där fler vill och kan stanna. Det är viktigt både för individen och för skogsbrukets långsiktiga kompetensförsörjning (Vägen mot jämställda arbetsplatser, 2024).
Från att stå utanför till att vara en i laget
Trots att Lisa är ensam kvinna på sin nuvarande arbetsplats upplever hon att alla behandlas lika oavsett kön eller tidigare yrkeserfarenhet. Hon upplever inte heller några större fysiska utmaningar i arbetet. På hennes arbetsplats finns arbetskläder, skor och handskar som är anpassade för kvinnor, vilket gör att hon känner sig mer inkluderad och att hennes behov tas i beaktande.
På sin tidigare arbetsplats upplevde Lisa exkluderande bemötande och jargong från sina arbetskollegor. Det var en arbetsplats där männen tog mer plats i arbetet, vilket ledde till att hon själv hamnade vid sidan. Detta var något som påverkade henne mycket, speciellt eftersom hon var yngre än de andra och ny i branschen.
– På en tidigare arbetsplats kände jag att männen gjorde jobbet medan tjejerna stod vid sidan om. Jag blev så himla malplacerad och kände mig i vägen och det tycker jag är jättejobbigt att vara, säger hon.
På hennes nuvarande arbetsplats på Västansjö Skogstjänst upplever Lisa en tydlig skillnad. Här känner hon att hon kan vara sig själv och att hon inte behandlas annorlunda för att hon är ensam kvinna i arbetslaget. Hon har även samma arbetsuppgifter som sina manliga kollegor och är tydligt en del av teamet.
– Här är det inte alls så, här kan jag verkligen vara mig själv utan problem och då blir det mycket roligare också. Även fast jag är ensam kvinna och alla andra är män så är alla lika, säger Lisa.
Samtidigt kan hon fortfarande märka skillnader i bemötandet med externa när hon är ute och jobbar i skogen. Det händer att exempelvis lastbilschaufförer eller markägare vänder sig till hennes manliga kollegor trots att Lisa står bredvid och är den som kör skotaren.
– Det har varit många gånger när timmerbilschaufförer eller produktionsledare bara pratar och har ögonkontakt med mina manliga kollegor och inte med mig, fast jag står bredvid. Det är någonting som jag verkligen inte gillar. Jag kan ju lika mycket som dem, det är någonting som verkligen stör mig, säger hon.
Alla erfarenheter har däremot inte varit negativa. Lisa berättar också om markägare som reagerat positivt när de upptäckt att det är en kvinna som kör maskinen. Vid ett tillfälle körde hon på ett brant och utmanande område när en äldre markägare kom förbi. Reaktionen var överraskad, men inte negativ. Tvärtom blev mötet väldigt varmt och positivt.
Sådana möten kan bidra till att utmana invanda föreställningar om vem som arbetar som skogsmaskinförare. Samtidigt förändras normer sällan genom enskilda händelser, utan genom att nya erfarenheter och perspektiv successivt blir en naturlig del av branschen. Att kvinnor synliggörs i yrkesrollen kan därför vara ett steg mot att bredda bilden av vem som kan arbeta som skogsmaskinförare.
Ingen ska behöva bevisa att de hör hemma i skogen
Lisa möter fortfarande personer i skogsbranschen som tvivlar på hennes förmåga att arbeta som maskinförare. Även om Lisa upplever att hon har fått kämpa för att bli tagen på allvar tycker hon inte att någon ska behöva bevisa sin kompetens för att passa in i skogsbranschen. Det ska inte heller krävas att man är extra tuff eller lever upp till en machokultur. Här har arbetsgivarna en viktig roll i att skapa en arbetsmiljö där alla bemöts med respekt och får möjlighet att utvecklas på lika villkor.
– Man ska absolut inte behöva vara macho bara för att man jobbar i skogen. Du ska bara få vara dig själv. Kanske behövs det lite självsäkerhet, men jag tycker inte att det ska behövas heller. Det ska vara normalt, oavsett om du jobbar i skogen, skolan eller på Ica, säger Lisa.
Ett öppet och inkluderande arbetsklimat
När Lisa får frågan om vad hon tror att skogsbranschen behöver göra för att fler kvinnor ska söka sig till yrket och stanna kvar återkommer hon till att företagen behöver synas mer. Sociala medier kan vara ett viktigt verktyg. En Facebooksida eller annan närvaro i sociala medier kan vara ett sätt att visa upp vardagen och samtidigt nå människor som ännu inte vet att skogsyrket kan vara något för dem. Hon tycker att företag ska visa att både kvinnor och män arbetar med skogsmaskiner, men utan att göra kvinnorna till en spektakulär företeelse. Samtidigt vill hon inte att kvinnor ska behöva användas som ett slags dragplåster.
– Jag tycker absolut att man ska visa och synas. Man ska visa att vi har både män och kvinnor som kör utan att göra en så stor grej av det. Jag tycker bara att det ska vara lika, du ska behandla en kvinna likadant som om det är en man som kör, säger hon.
Ett öppet och inkluderande klimat i arbetsgruppen är också något som Lisa lyfter som är viktigt för att alla ska trivas och känna sig inkluderade på arbetsplatsen.
– Det ska vara ett öppet klimat där man respekterar varandra, du ska inte behöva ändra dig för att passa in, så ska det absolut inte vara, säger Lisa.
Lisas chef ser också positivt på att fler kvinnor söker sig till yrket och menar att en blandning på arbetsplatsen är viktig.
– Vi ser att det har blivit fler kvinnor som börjat söka tjänster, säkert 30 procent som söker är kvinnor. Vi har även haft flera tjejer har börjat praktisera inom yrket, så det är något som har hänt. Vi vill gärna få in mer tjejer, då blir mer balans. Det spelar ingen roll om man är tjej eller kille, här jobbar vi på samma sätt och det är lika för alla, säger Sven-Olov Lindström, chef och entreprenör på Västansjö Skogstjänst.